Löparglädje
Lugnt och länge eller snabbt och kort? På asfalt eller i skogen? En sträcka på tid eller på känsla? Det finns många sätt att springa på!
Jag har bestämt att min löpning ska vara ren glädje och ske på känsla. Löpningen är ett sätt att få njuta av naturen, andas frisk luft och må bra.
För några år sen jagade jag snabbare tider, längre distanser och sprang på hårt underlag, även när jag inte ”kände för det”. Det ledde till benhinneinflammation och löparknä. Löpningen gjorde mig inte lycklig alls.
Då fick jag tänka om.
Nu springer jag utan krav på prestation. Det betyder inte att jag aldrig pressar mig själv - jag älskar att ta i, delta i lopp och springa intervaller. Men det sker inte på bekostnad av min hälsa. Löpningen ska göra mig pigg och glad inte bryta ner mig. Det betyder bl.a. att jag bara springer i skogen, gärna i terräng, anpassar tempot efter dagsformen och känner jag inte för att springa får jag inte dåligt samvete.
Man måste hitta sitt egna sätt att springa på. Alla drivs av olika saker. För mig funkar kravlös löpning kanon, just nu. Hur känner du?